Idag lånar jag texten från ur LevaPs! nr 06 2011
"Varför just jag?"
skrivet av Patricia Tudor- Sandahl´s "Eftertanke"
" I utsatta lägen behöver vi varandra mer än någonsin.Om jag klamrar mig fast vid tanken "Varför just jag"? finns risken att jag fastnar i självömkan, vänder mig inåt och isolerar mig just då jag är i störst behov av förståelse och stöd.
Det blir väldigt ensamt. Att i stället pröva tanken: "Varför inte just jag?" kan vara början till insikt om att jag är en del i en större gemenskap, en människa bland alla andra med samma chanser att råka ut för det onda så väl som det goda här i livet. Men att jag inte är fullt så ensam som jag kanske tror.
Det är lockande att göra sig själv till ett undantag. Sanningen är att vi människor sitter i samma båt. I det mest väsentliga är vi mer lika än olika varandra. Det finns de som kan möta oss i det svåra om vi vågar vända oss till dem och tala om hur vi vill ha det. Allt vad vi gör med livet har ett potentiellt värde.
Vi kan använda det för att växa eller krypa, stanna upp i vår utveckling eller ta ett kliv, närmare oss varandra eller öka klyftan människor emellan. "Freedom is what you do with what has been done to you" säger man på engelska. Det är vi som väljer vad vi gör av det som livet gör med oss. Som Muminmamman sa: "Vad som helst kan hända, därför är jag lugn". Det finns inget skydd mot livet.!"
Detta var något som fick mig i dag att tänka"- Ja, visst är det så." Livet är nog inte så tokigt i alla fall. Eller min personliga favorit: "hur ser du glaset... halv tomt eller halv fyllt...."
Hur ser ditt glas ut..?
Ha en bra dag!
Kram på er alla!
